Swedtrain i Altinget: ”Forskning krävs för att få bukt med järnvägens underhållsskuld”

Läs en kortare version av debattartikeln på Altinget.se.

Regeringen halverar forskningen – urholkar miljardsatsningar i infrastrukturen

Sverige ska investera 1 171 miljarder i infrastrukturen, men samtidigt halveras anslagen till forskning och innovation i den nationella planen. Det är en strategisk felprioritering som leder till felinvesteringar, minskad teknikutveckling och växande kompetensbrist. Problemet berör hela transportsystemet, men får särskilt tydliga konsekvenser inom järnvägen. Det skriver branschorganisationen Swedtrain, som
samlar teknikleverantörer, konsulter och ledande lärosäten inom järnvägssektorn.

I den nya nationella planen för infrastrukturen 2026-2037 skär regeringen oväntat ner anslagen till forskning och innovation inom transportinfrastrukturen med nära 50 procent – från 7,4 till 4 miljarder kronor. Det sker samtidigt som regeringen planerar historiskt stora investeringar för att återställa och rusta upp infrastrukturen.

Forskning utgör grunden i innovationskedjan. Det är genom forskning som ny kunskap skapas och framtidens lösningar utvecklas, samt omsätts i åtgärder som faktiskt ger avsedd effekt. Utan bättre teknikutveckling, materialinnovationer, analysmetoder och nya arbetssätt blir infrastruktursatsningar både dyrare och långsammare. För järnvägens del är systemets utveckling och resiliens starkt beroende av forskning som bedrivs vid svenska universitet och högskolor. Idag finansieras en väsentlig del av denna forskning genom offentliga medel från den nationella planen.

Forskning avgör om trafiken står still eller rullar vidare

Vid den stora urspårningen av ett malmtåg på Malmbanan vid Vassijaure 2023 kostade varje dag av avstängning miljoner. På grund av vinterförhållanden var det samtidigt omöjligt att inspektera banan fullt ut. Med stöd av ny forskning kunde experter ta fram en avancerad riskanalys av spårets tillstånd, trots bristande insyn. Det gjorde det möjligt att återstarta trafiken tidigare och på ett säkert sätt. Besparingen uppskattas till omkring 250 miljoner kronor.

Ett annat exempel gäller skador på tåghjul. Tidigare ledde hjulskador ofta till kraftiga hastighetsnedsättningar och omfattande inspektioner, eftersom det saknades exakt kunskap om hur skadorna påverkade spår och fordon. Genom forskning vet vi idag betydligt mer om vilka skador som är kritiska, vilket har lett till kraftigt minskade trafikstörningar tack vare lägre hastighetssänkningar och lättade krav på inspektion av spår. Det ger en årlig samhällsekonomisk besparing på minst 50 miljoner kronor.

Tredje exemplet gäller underhåll av växlar. Att värma upp växlar så att de fungerar även vintertid kan kosta upp till 90 000 kronor per år och växel, totalt förbrukar Sveriges uppvärmda växlar cirka 130-200 GWh el per år. Inom ramen för ett forskningsprojekt har en beräkningsmodell tagits fram för att optimera uppvärmningen, med potential att minska energianvändning med 20-30 procent, eller upp till 70 % vid användning av geotermisk uppvärmning.

Små forskningsmedel – enorm samhällsnytta

Forskning är med andra ord en av de mest kostnadseffektiva investeringarna vi kan göra.

Detta bekräftas även av Vinnova, som visade att ett enda av Sveriges forskningscentrum inom järnväg kan skapa samhällsekonomiska nyttor på uppemot 1,4 miljarder kronor per år. Den samlade nyttan från alla svenska forskningscentrum är därmed betydligt större.

Utan rätt kunskapsunderlag ökar risken för felprioriteringar

Samtidigt som forskningsanslagen ska halveras står järnvägen inför stora teknikskiften. Teknologier såsom AI, avancerad digitalisering, cybersäkerhet och 6G förväntas spela en avgörande roll för järnvägssystemet och bidra till systemets kapacitet, robusthet, driftsäkerhet och hållbarhet.

Men ny teknik utvecklas inte av sig själv, och den kan inte heller införas effektivt utan forskning. Utan en stark forskningsbas ökar risken för:

trafikstörningar på grund av suboptimal underhållsplanering
felinvesteringar i teknik som inte fungerar i praktiken
dyra omtag när system inte är kompatibla
långsam implementering som urholkar nyttan av investeringarna
satsningar som är samhällsekonomiskt olönsamma

Järnvägssektorn tappar kraft när utvecklingsresurserna minskar

Svensk järnvägsindustri utvecklar teknik och driver innovation – ofta i nära samverkan med akademin. När forskningsanslagen minskar försämras den samverkan. Det innebär:

färre gemensamma utvecklingsprojekt
sämre förutsättningar att kommersialisera nya lösningar
minskad innovationskraft och färre nya företag, jobb och exportmöjligheter

Men det stannar inte där. Hela järnvägssektorns kompetensförsörjning, även Trafikverkets, är beroende av starka och långsiktiga forskningsmiljöer. När anslagen minskar, tappar universitet och högskolor personal, kunskap och med det även utbildningskapacitet för framtidens ingenjörer inom signalteknik, anläggning, konstruktion, byggteknik, elektroteknik, maskinteknik och mycket mer. När den typen av kompetens försvinner tar den decennier att återskapa.

Att dra ner på forskningen är därför också att dra ned på hela sektorns kompetensförsörjning och långsiktiga utvecklingskraft.

Fel prioritering i avgörande läge

Regeringens mål att återta järnvägens underhållsskuld till 2050 kommer inte att nås med enbart mer pengar. I nationella planen lyfter regeringen själv fram att forskning och innovationsåtgärder ska möjliggöra att ny kunskap snabbare kommer till nytta i transportsystemet för att förbättra effektivitet och kostnadskontroll, särskilt inom järnvägsunderhållet. I det läget är det en strategisk felprioritering att halvera anslagen till forskning och innovation.

Regeringen måste därför ompröva beslutet. För utan forskning riskerar den nationella planen inte bara att bli svårare att genomföra, utan också leda till sämre resursutnyttjande. Resultatet blir mindre infrastruktur för pengarna – tvärt emot infrastrukturminister Andreas Carlsons egen ambition.

Novelty